Så var vi då där igen...

...när livet förändras drastiskt för någon i ens närhet...

...Min lediga dag då allt ska göras som vanligt och så blir inget gjort!!.. För ett par dar sedan  fick vi ett tråkigt besked på vår gata...en nära granne finns inte längre bland oss..jag är inte religiös..men ändå ..finns något som jag undrar VAD det är???
....Livet ÄR orättvist det har jag många gånger fått erfara..Men LIVET har  också mycket positivt och många glädjeämnen....

Jag har skrivit om sorg och glädje förut..och att de går hand i hand...Och det tror jag på..

Vår granne som vi bott granne med i 30 år...som vi träffat och pratat med nästan varje dag..När våra barn var små hade vi  i vår omnejd, på vår gata..många roliga kalas och fester..med eller utan våra barn.. vi hade utflykter..vi "körde" Kyrkviken Runt ..och dansade till sena natten efteråt...gick barfota hem genom stan för att augustinatten var sååå varm... alla vi på vår gata...det var tider det.. minnen kommer.. minnen går..

Nu  är det där orättvisa hos oss på vår gata igen...inget som man vill ska drabba NÅGON..men som det gör ändå...Tankarna kommer och går hos mej..kan inte  riktigt släppa taget..

Så ska jag planera för den där höstmarknaden som  vi har nästa helg..känns inte viktigt ..men livet går ändå vidare för oss ... och för vår granne ...tiden stannar inte..
Jag får fortsätta med mitt pyssel...

Min granne som nu är ensam i sitt stora hus hoppas jag vi kan ge lite tröst och  lite glädje vi som finns runt omkring..nu är hon även min arbetskamrat så vi träffs ..ofta...

Nu blev det ett sånt där inlägg igen..sorgligt, ledsamt och precis som det är..glädje & sorg...skratt & gråt..


Rosen ger jag till min granne ...
♥...Pia