tisdag 24 februari 2009

Glädje & sorg..går visst hand i hand......

...sitter vid datorn och funderar..funderar och tänker...När jag började blogga för dryga två år sedan så hade jag surfat på en massa inredningsbloggar och scrapbooksbloggar..även bloggar som handlade om hundar/westie...Allt detta och lite till:) är mina intressen som gör vardagen lite roligare....ni som följt mej genom bloggen och lärt "känna" mej..har säkert läst nån gång att jag sitter en del vid datorn och surfar..mixtrar med bilder osv....Jag har tagit datorn till hjälp för att "tänka" bort min TINNITUS......Att ha ett handikapp....vilket tinnitus OCH hörselnedsättning är....så kan man genom att fokusera på annat... må såå mycket bättre att tillvaron blir fungerande igen..Att leva med tinnitus är att lära sej att det finns, MEN att man tar kontrollen över det och INTE tvärtom....DET har jag lyckats med mycket bra :) ...genom olika metoder...MEN ibland så tar den överhand..när man blir för trött eller av att anstränga sin hörseln till max.... NÄR jag började blogga så hade jag tänkt att MIN BLOGG BARA SKULLE HANDLA OM POSITIVA SAKER......Det har den gjort nästan helt och hållet och ska så fortsätta..MEN idag gör jag ett undantag..... Vill tillägna denna text ..mina närmaste vänner & grannar för deras sorg över att de miste sin son nu i helgen...ord räcker inte alltid till..men tysthet kan också hjälpa......... Och dörren hos oss står alltid öppen.... * Tears in heaven Text: Eric Clapton Would you know my name If I saw you in heaven? Would you feel the same If I saw you in heaven? I must be strong and carry on cause I know I dont belong here in heaven... * Would you hold my hand If I saw you in heaven? Would you help me stand If I saw you in heaven? Ill find my way through night and day cause I know I just cant stay here in heaven... * Time can bring you down, time can bend your knees Time can break your heart, have you begging please...begging please * Beyond the door theres peace Im sure And I know therell be no more tears in heaven... * Would you know my name If I saw you in heaven? Would you feel the same If I saw you in heaven? I must be strong and carry on cause I know I dont belong here in heaven...... ***************
Men som jag skrev i rubriken ..så går ju glädje & sorg ...hand i hand....Gråt & skratt likaså.....
Awarden som jag fått värmde jättegott.....Tack Prillig:)
...Och i morgon är en annan dag ....♥
Ps...vill du lyssna till Eric Clapton..kan du göra det här...Ds

21 kommentarer:

Kamomilla sa...

Tinnitus har också jag, om än inte så allvarlig. Liten hörselnedsättning också, men jag klarar mig nog alldeles bra i vardagliga ting.

Vilken hemsk sorg de drabbats av! man vet inte vad man ska säga...

Jema Rose sa...

Så fruktansvärt & sorgligt det du berättar om...

: (

KRAM, Jenny

<3

Viveka i Bläckhornet sa...

Min äldsta dotter har också tinnitus. Hon fick det efter en smällare som brann av alldeles intill henne. Hon har det tidvis också väldigt jobbigt så jag vet hur du har det.
Men vilken fruktansvärd tragedi som hänt dem. Svårt att finna ord. Var han ung? Min bror miste sin doyyer när hon var spädbarn och det var en hemsk tid.Sen har förlorat min bror.
Känner med dem...

Kram
Viveka

Vera sa...

Hörde från mor och far vad som hänt i grannhuset. Verkligen tragiskt och jag lider med dem. Visst är den fin... den där Eric C låten.

Älfgärdet sa...

Har 2 vänner som har tinnitus så jag kan förstå viss del av det du genomlever.

Det är så hemskt när bottenlös sorg drabbar. Man vill så gärna vara där för dem & göra vad helst man kan. Men det bästa är nog att bara låta dem veta att man alltid finns där som en vän att vända sig till. Min bästa väninna förlorade sin 6-åring - STOR tragedi men vi har hela tiden pratat & pratat om & om igen.
KRAM

Viola sa...

Så sorgligt, så tragiskt, du den låten kan jag utantill, den är helt underbar, kram, livet bjuder på överraskningar både glada och sorgliga tyvärr...

ÄnglarumsMia sa...

Vad tråkigt Pia! Så oerhört smärtsamt! Ja, ibland finns inte orden helt enkelt.
Många varma tankar går till dig och den drabbade familjen.
Kram från Mia

Anonym sa...

Jag gråter en tår för dem...
Ofartbar sorg...

´Det måste värme att du finns för dom..

Har hört att tinnitus kan hjälpas med akupunktur!?
Tittar in till dig varje dag,min avtressning i vardagen..
Kram Kina

Sara sa...

Usch, vad hemskt det där var..
Kram S

LantlivsAnette sa...

Åhhh Pia, så fint du skriver...
Och vilken vacker text..
Och jag håller med dig, tinnitus är något som man måste lära sig att leva med, koppla bort om det går, men ibland är det svårt..
Man blir otroligt trött av ljud, det har jag märkt...
Ha nu en toppen dag
Kraam Anette

Essemia sa...

Ja, det är tur att man inte vet innan vad som ska hända en i livet. Att mista ett barn måste vara det värsta som kan hända en människa.
Kram Elzie

Smultronlycka sa...

Hej!Vad tråkigt och sorgligt!Man kan inte föreställa sig.Jag blir rörd och tårögd.Sköt om dig!Varma kramar

Annica Manby sa...

Ojjj så tråkigt, det finns inga ord...
Tittade runt på din blogg i dag och ser att lilla Selma tycker om grädde, (otroligt söt bild på Selma). Det gör Orvar också men just nu är det inte så roligt med Orvar han slickar sina tassar så jag håller på att bli tokig. Har Selma gjort det någon gång? vet du vad det kan bero på?
Jag är ingen expert så jag måste fråga.
Dina grannar skänker jag en tanke till.

Kram annica

LantlivsAnette sa...

Halloj Pia !
Jag är i butiken ännu, men snart får jag gå hem..då ska jag ta med mig Nisse på en promenad till en kompis, vi har syjunta ikväll..men som sagt, vi pratar och äter gott, vi syr inte..
Du...exakt så tycker jag också, och tänker om min blogg, positiv ska den vara..det finns så mycket oro, ängslan och sjukdomar i världen så på min blogg ska man vara befriad från det, så har jag tänkt i alla fall...precis som du, jag tror att vi tänker rätt där, våra besökare ska känna sig lite lättare på våra bloggar...
ha det gott
Kraam Anette

Noll54/Eva-Karin sa...

Det var fruktansvärt det dina vänner drabbats av! Man förstår inte att man klarar att gå igenom något sådant!

Tänker på er!
Kram Pia!
E-K/noll54

Hannis sa...

Har en vän som har Tinitus och hon har samma inställning som du.
Med optimism kan man segra över mycket!

Stackars,stackars familj!
Hemsk att människor ska behöva genomlida såna öden.
Men fint av dig att visa att du finns där med öppen dörr!!

Kram Hannis

hönemor sa...

Hej på dig.Kom av en slump in på din blogg, jag förstår att du har det svårt med din kroniska sjukdom,som du bär med dig jömt,men med en possitiv livssyn gör det lättare att orka med. Har själv ständig värk, fibromyalgi. Vilken fin skidtur du har haft på kyrkviken,där har jag aldrig åkt skidor, men i Falleberge har jag åkt mycke i min ungdom eftersom jag har växt upp på Solvik. Katarina

Prillig sa...

så hemskt, kan inte ens tänka mig tanken hur det kan vara att förlora ett barn. Skulle nog tappa greppet totalt...

Kul att du blev glad för utmärkelsen.

Kram britt

Lallis - liv och leverne sa...

Men så fruktansvärt!:(

Du är en fin vän som står fast kvar för dem!

Och På tal om annat, Tinnitus. Min fd man(ja jag har ingen annan heller*s*)
har det. Jag vet hur han hade det och det är tufft.
Stor kram till dig vännen.
/Lallis

Lantligt i stan sa...

Vilken tragedi att mista sitt barn, det måste vara bland det värsta man kan råka ut för.
Hittade hit till din fina blogg nu, ska kika lite till.
Ha en trevlig helg!
Kram Anki

Sandras älskade hem sa...

Hej!

Så hemskt...
Vet inte riktigt vad jag ska säga....

Ha en jätte bra helg.
Kram Sandra